Den 3 mars 2020 höll Kommunala Rådet för Pensionärer och Personer med Funktionshinder - KRPF - möte i Folkets Hus i Forshaga. Inger Olsson och Helén Lindelöf var på plats som representanter för Reumatikerföreningen Forshaga-Deje.
På mötet deltog såväl politiker som tjänstemän från Forshaga kommun samt representanter från olika föreningar i kommunen - pensionärsföreningar och handikapporganisationer. Det var mestadels information från kommunen:

  • Information om verksamheten på Forsgården
  • Barn- och utbildningsförvaltningen
  • Ekonomiskt läge
  • Aktuellt läge på vårdcentralen
  • Hur de äldre uppfattar äldreomsorgen

En föreläsare från Agera Värmland (tidigare Brottsförebyggande Center i Värmland) berättade om deras verksamhet. Jag fick också lära mig att kommunen idag har 11.499 invånare och att den äldsta är 100 år. Att man satsar på att bli en Mänskliga Rättigheter-kommun har jag hört tidigare, men det tål att repeteras, vilket blev gjort idag.

Men jag fick också med mig ett antal frågeställningar därifrån: Många äldre uppger i enkät att de känner sig ofrivilligt ensamma. Har kommunen några planer på att införa något system att motverka detta med hjälp av volontärer? Där tänker jag spontant att vi borde kunna vara en kraft att ta med i beräkningarna? Varför inte bjuda med någon som aldrig kommer ut på våra träffar? Många saknar att inte få komma ut i friska luften. Om vi anordnar en aktivitet finns säkert plats för andra. Jag blir lite lockad av tanken att göra vår förening till ett socialt föredöme, men det är en fråga för styrelse och medlemmar.

En sak som dock fortfarande stör mig, efter 21 år som funktionshindrad, är att det är samma lagar, regler, föreskrifter och bestämmelser som gäller för funktionsnedsatta som för äldre. Och att de bestämmelserna och lagarna är utformade för de äldre och i vissa stycken inte fungerar alls för unga människor, som går i förskola, skola, befinner sig mitt i familjebildning och kanske yrkesliv osv. Jag tycker att vi i en välfärdsstat som Sverige borde dela på äldre- och handikappomsorg och inte baka ihop det som nu, eftersom behoven är helt olika i många fall. Jag insåg idag att jag tycker likadant nu som då och att det kanske är en fråga att granska närmare. En del lagar är ändrade sedan jag satte mig in i dem i början på 2000-talet och tyvärr verkar det vara till det sämre till och med. Påverkansfrågor är väl främst distriktets uppgift, men det skadar inte att gräva där vi står när vi blir inbjudna.

Jag har arbetat med att ta fram policy mot diskriminering och mobbning inom föreningen (inte för att det verkar behövas i det här glada, härliga gänget, men hellre förekomma än förekommas), men kört fast lite i just det. Nu kunde jag prata med föreläsaren från Agera Värmland som skulle ge några tips. Det är välkommet! Jag skulle sammanfatta det som en intressant dag som för min egen del nog snarare sådde en del frön till frågeställningar och idéer inför framtiden än något annat. I dagsläget finner jag det bäst att lyssna och lära, smälta och bearbeta.